FEM FINA FÅGLAR - FLANO

Jag har redan haft inlägg om Fem fina fåglar, men tänkte att någon av mina läsare kan ha nytta av flanobilderna till ramsan. Här finns det även en bild i svart och vitt på en fågel som barnen kan färglägga.

Sagan om vanten

En till saga som passar särskilt bra för de yngre barnen. Denna saga, precis som många andra folksagor, finns i olika varianter. Versionen med vanten kommer från Ukraina, i Ryssland berättar man om djur som bebodde en lerkruka som ramlade ner från bondens vagn. Det finns även en variant om en liten liten stuga som stod i skogen och som blev ett hem till djuren. Ibland är det flugan som blir husets första invånare, och den får sedan sällskap av en mygga, musen, grodan och de övriga. Men oftast är det musen som upptäcker stugan. Den sistnämnda varianten har jag hemma som matrjosjka.

Sist av alla djuren kommer björnen och förstör huset. Detta tycker jag ett perfekt läge för att diskutera sagan vidare med barnen. Vad händer sedan? Kanske bygger alla djuren ett nytt hus tillsammans? Hur stort måste huset (vanten) vara så att även björnen får plats?

Här hittar ni den traditionella sagan om vanten med flanobilder till.

Matrjosjka

Matrjosjka är en delbar rysk docka som innehåller flera mindre dockor. Matrjosjka kallas även ofta för ”Babusjka”, vilket jag personligen tycker är rätt roligt, eftersom ”babusjka” betyder ”mormor” eller ”farmor” på ryska. Man ofta tror att matrjosjka är en urgammal rysk tradition, fast i själva verket har den existerat för lite mer än hundra år (eller i HELA hundra år – det beror ju på hur man ser på det :)). Hur som helst är matrjosjka en symbol för den ryska folkkonsten och en efterlängtad souvenir. 

För historieintresserade finns det en mycket bra artikel om matrjosjkans uppkomst och utveckling på Modersmål Ryssland. Från början var matrjosjkan tänkt som en leksak. Idag finns matrjosjkor i så många variationer så att det nästan inte går att säga vilken är den mest ryska, den äkta. Under mitt senaste besök till Ryssland träffade jag på en kvinna som själv målar matrjosjkor och av henne fick jag en hel föreläsning om hur man ska måla ”rätt” och hur man känner igen en äkta matrjoska. 

Även om det finns vissa regler och traditioner, är det egentligen bara konstnärens fantasi som sätter gränser: det finns matrjosjkor målade med motiv från ryska sagor och sägner, matrjosjkor med historiska händelser eller intressanta platser, och även matrjosjkor med politiker. I leksaksaffärer och konstnärsbutiker går det även att köpa omålade matrjosjkor, som man kan sedan måla enligt egen smak och förmåga. Men hur som helst är varje matrjosjka unik – den är handvarvad och handmålad, och därför finns det inte två som är lika, även om motivet är samma. 

Men för mig är det just leksaken matrjosjka som har den största värde. Som liten hade jag själv en matrjosjka och älskade att ta isär den och sedan sätta ihop igen - en effektiv finmotorikträning! På ett lekfullt sätt tränar man matematiska begrepp som stor, större, störst och liten, mindre, minst, man får förståelse för storlek, form och ordning, och man lär sig att räkna. Matrjosjkor är helt fantastiska att leka med och det finns något magisk i att se hur en docka blir till flera och tvärtom. 

Förutom en vanlig matrjosjka har jag en med ”Kolobok” och en med ”Sagan om rovan” – fantastiska hjälpmedel att berätta sagor med.

Kolobok: Sagan om brödet

        Kolobok är ett ryskt ord för ett litet runt bröd. Sagan om Kolobok är mycket gammal och finns i många olika varianter runt om i världen. I nordiska länder, till exempel, i Sverige, berättas det om en pannkaka som sprang iväg från Stora Mora och hennes hungriga barn. I engelskspråkiga länder är det en pepparkaka som rymmer hemifrån.

         Eftersom sagans handling är enkel och repetitiv, precis som i sagan om rovan, passar den särskilt bra för de yngre barnen.

         Här kommer sagans text i min översättning.

Sagan om brödet

Det var en gång en gumma och en gubbe. En dag sa gubben till gumman: Kan inte du baka ett bröd?

-               Hur ska jag baka ett bröd om vi inte har något mjöl? undrade gumman.

-               Kolla noga, det kanske finns lite, svarade gubben.

Gumman gick till köket och kollade i alla lådor och påsar och skrapade ihop lite mjöl, av vilket bakade hon ett litet runt bröd som hon la sedan på fönsterbrädan så att brödet skulle kallna lite.

Brödet låg där en stund, med plötsligt började rulla iväg: från fönsterbrädan till bänken, från bänken till dörren, från dörren till trappan, från trappan till gården – iväg från gubben och gumman.

Så rullade Brödet på vägen och efter en liten stund träffade han en hare.

-                 Stanna, brödet, jag vill äta upp dig! ropade Haren.

-                 Ät mig inte, Haren, jag kan sjunga dig en sång istället. Och så hoppade Brödet upp på en stubbe och började sjunga.

-                 Jag sprang iväg från gubben, jag sprang iväg från gumman, och från dig, Haren, springer jag också iväg!

Och mycket väl rullade han iväg från Haren.

          Lite efteråt träffade Brödet en varg.

        -                 Stanna, Brödet, jag vill äta upp dig! ropade Vargen.

        -                 Ät mig inte, Vargen, jag kan sjunga dig en sång istället. Och så hoppade Brödet upp på en stubbe och började sjunga.

        -                 Jag sprang iväg från gubben, jag sprang iväg från gumman, jag sprang iväg från Haren, och från dig, Vargen, springer jag också iväg!

        Och så rullade han iväg från Vargen med.

Om en liten stund träffade Brödet en björn.

-                 Stanna, Brödet, jag vill äta upp dig! ropade Björnen.

-                 Ät mig inte, Björnen, jag kan sjunga dig en sång istället. Och så hoppade Brödet upp på en stubbe och började sjunga.

-                 Jag sprang iväg från gubben, jag sprang iväg från gumman, jag sprang iväg från Haren, jag sprang iväg från Vargen, och från dig, Björnen, springer jag också iväg!

Och så rullade han iväg från Björnen med.

 

        Lite efteråt träffade Brödet en räv.

        -                 Stanna, Brödet, jag vill äta upp dig! ropade Räven.

        -                 Ät mig inte, Räven, jag kan sjunga dig en sång istället. Och så hoppade Brödet upp på en stubbe och började sjunga.

       -                 Jag sprang iväg från gubben, jag sprang iväg från gumman, jag sprang iväg från Haren, jag sprang iväg från Vargen, jag sprang iväg från Björnen, och från dig, Räven, springer jag också iväg!

-                 Vilken fin sång!  - sa Räven. Och vilken fin röst du har! Men jag har blivit gammal och hör lite dåligt, sätt dig på min nos och sjung en gång till så hör jag bättre!

Brödet hoppade upp på Rävens nos och sjöng samma sång en gång till.

-                 Tack ska du ha, Brödet, din vackra sång skulle jag kunna lyssna på om och om igen. Sätt dig på min tunga och sjung en sista gång! sa Räven till Brödet.

Och när Brödet hoppade upp på Rävens tunga åt Räven upp Brödet. 

 

Bilderna kommer från SkyClipArt.Ru (grafisk design för förskolor), precis som den här bilden som kanske är användbar för att göra en flanosaga: 

Domino av sten

Sommaren är inte slut än, men det är dags att komma tillbaka till jobbet efter en härlig semester. Jag hoppas på att hösten kommer att bjuda på spännande idéer som jag så klart delar med mig, och än så länge ett litet tips på en rolig aktivitet som jag hittade på Gorod Znaek (bilden kommer också därifrån). 

Enkelt men kul och lämpar sig perfekt för lek både inomhus och utomhus.