Kolobok: Sagan om brödet

        Kolobok är ett ryskt ord för ett litet runt bröd. Sagan om Kolobok är mycket gammal och finns i många olika varianter runt om i världen. I nordiska länder, till exempel, i Sverige, berättas det om en pannkaka som sprang iväg från Stora Mora och hennes hungriga barn. I engelskspråkiga länder är det en pepparkaka som rymmer hemifrån.

         Eftersom sagans handling är enkel och repetitiv, precis som i sagan om rovan, passar den särskilt bra för de yngre barnen.

         Här kommer sagans text i min översättning.

Sagan om brödet

Det var en gång en gumma och en gubbe. En dag sa gubben till gumman: Kan inte du baka ett bröd?

-               Hur ska jag baka ett bröd om vi inte har något mjöl? undrade gumman.

-               Kolla noga, det kanske finns lite, svarade gubben.

Gumman gick till köket och kollade i alla lådor och påsar och skrapade ihop lite mjöl, av vilket bakade hon ett litet runt bröd som hon la sedan på fönsterbrädan så att brödet skulle kallna lite.

Brödet låg där en stund, med plötsligt började rulla iväg: från fönsterbrädan till bänken, från bänken till dörren, från dörren till trappan, från trappan till gården – iväg från gubben och gumman.

Så rullade Brödet på vägen och efter en liten stund träffade han en hare.

-                 Stanna, brödet, jag vill äta upp dig! ropade Haren.

-                 Ät mig inte, Haren, jag kan sjunga dig en sång istället. Och så hoppade Brödet upp på en stubbe och började sjunga.

-                 Jag sprang iväg från gubben, jag sprang iväg från gumman, och från dig, Haren, springer jag också iväg!

Och mycket väl rullade han iväg från Haren.

          Lite efteråt träffade Brödet en varg.

        -                 Stanna, Brödet, jag vill äta upp dig! ropade Vargen.

        -                 Ät mig inte, Vargen, jag kan sjunga dig en sång istället. Och så hoppade Brödet upp på en stubbe och började sjunga.

        -                 Jag sprang iväg från gubben, jag sprang iväg från gumman, jag sprang iväg från Haren, och från dig, Vargen, springer jag också iväg!

        Och så rullade han iväg från Vargen med.

Om en liten stund träffade Brödet en björn.

-                 Stanna, Brödet, jag vill äta upp dig! ropade Björnen.

-                 Ät mig inte, Björnen, jag kan sjunga dig en sång istället. Och så hoppade Brödet upp på en stubbe och började sjunga.

-                 Jag sprang iväg från gubben, jag sprang iväg från gumman, jag sprang iväg från Haren, jag sprang iväg från Vargen, och från dig, Björnen, springer jag också iväg!

Och så rullade han iväg från Björnen med.

 

        Lite efteråt träffade Brödet en räv.

        -                 Stanna, Brödet, jag vill äta upp dig! ropade Räven.

        -                 Ät mig inte, Räven, jag kan sjunga dig en sång istället. Och så hoppade Brödet upp på en stubbe och började sjunga.

       -                 Jag sprang iväg från gubben, jag sprang iväg från gumman, jag sprang iväg från Haren, jag sprang iväg från Vargen, jag sprang iväg från Björnen, och från dig, Räven, springer jag också iväg!

-                 Vilken fin sång!  - sa Räven. Och vilken fin röst du har! Men jag har blivit gammal och hör lite dåligt, sätt dig på min nos och sjung en gång till så hör jag bättre!

Brödet hoppade upp på Rävens nos och sjöng samma sång en gång till.

-                 Tack ska du ha, Brödet, din vackra sång skulle jag kunna lyssna på om och om igen. Sätt dig på min tunga och sjung en sista gång! sa Räven till Brödet.

Och när Brödet hoppade upp på Rävens tunga åt Räven upp Brödet. 

 

Bilderna kommer från SkyClipArt.Ru (grafisk design för förskolor), precis som den här bilden som kanske är användbar för att göra en flanosaga: