God Jul!

Det har varit väldigt intensiva dagar och därför blev det tyvärr lite bloggande. Nu tar jag det ledigt och kommer tillbaka nästa år - nytt år, nya tag!
Önskar er alla en riktig god jul!

Skapande barn

 Vill tipsa om Stina Braxells bok - Skapande barn- att arbeta med bild i förskolan. Mycket läs- och tänkvärd bok tycker jag. Man kan så klart undra hur många förskolor har tillgång till både ateljé och ateljerista, men samtidigt ställer man sig en fråga om det är just det som är problemet. Boken får en att tänka på alla de dagar då man sagt nej till barnen en gång för mycket. Den väcker även många tankar och funderingar kring ens egna förhållningssätt, samtidigt som den ger många konkreta och praktiska tips på hur man kan organisera arbete med bild på förskola. Men andra ord hamnar boken självklart på min pedagogiska hylla.

Mera spöken!

Ett enkelt pyssel som passar även för de yngsta barnen – spöken av äggkartong. Måla, limma fast ögonen  – ett ruskigt spöke är färdigt! Sätt fast ett snöre om ni vill hänga upp spöken.

Tips: om man blandar målar färg med artmedium kan man hoppa över ett steg med att spökena först ska torka och bara då får ögonen limma på. Eftersom artmedium fungerar som lim, kan ögonen sättas fast direkt. 

Mitt spöke blev fantasilöst vitt. Barnen lät sig inte att begränsas av traditioner och gjorde spöken i regnbågens alla färger! 

Spökdags!

Nu spökar Halloween i höstmörker. Jag tänkte också bidra till kusligheterna med skramlande spöken.

Detta behövs:

För saltdeg

 1 mått salt

1 mått mjöl

½ mått vatten

För dekoration

snöre

permanent tuschpenna el. ögon

knappar/ pärlor

Blanda alla ingredienserna till saltdeg i en form. Arbete till en smidig deg. Dela degen i klumpar beroende på hur många spöken det ska göras. Gör en boll av varje degklump och forma spöket runt tummen. 

Gör ett hål i varje spöke (till exempel med tandpetare eller syl). Grädda i ugnen i ca 150 ⁰C till de blir hårda. Man kan även torka figurerna i micron 1-2 minuter, men då får man köra två-tre spöken åt gången.

Låt figurerna svalna. Måla ögon och mun med permanent tuschpenna eller limma fast ögonen. Dra ett snöre genom hålet och knyt.

Man kan nöja sig med det, men och man knyter fast en pärla eller en knapp i snöret får man ett skramlande ljud om man skakar på spöket. Varför inte göra en spökigt vindspel? Buuuuu!!!

Pärlbroderi

Att barn kan - det tror vi (då menar förskollärare och lärare) på. Detta är min förhoppning i alla fall. Här kommer ett bevis på barns kompetens. 

Några av våra äldsta barn skulle brodera en duk. Vi satt oss vid ett bord och då råkade det stå en skål med pärlor på det. Som många fantastiska upptäckter kom även den härliga idén plötsligt. En av mina fyraåringar tog en pärla och sydde fast den vid tyget. Sen tog hon en till och en till. Det blev mycket fint!

Natur och teknik i förskolan

För ett par veckor sedan hade vi en kompetensutvecklingsdag, som bland annat hade fokus på natur och teknik i förskolan. Vi hade flera workshops och fick några bra tips som jag gärna vill dela med mig. 

På Tekniktillsammans finns det flera häften med aktiviteter och handledningar till olika arbetsområde inom teknik både för förskolebarn och elever. Häftena hittar ni under fliken ”Arbetsområden”, och det går att ladda hem dem som pdf-fil.

På Skogen i skolan hittar ni många övningar som går att göra med förskolebarnen (gå in på övningar och välj område och ålder). Där hittar ni även mycket fakta om olika träd och djur.

Nationellt ResursCentrum för Fysik ger lärare möjlighet till fortbildning och hjälper till att se fysik i vardagen, till exempel på lekplatsen. På deras hemsida hittar ni även många experiment, till exempel Experimentför soliga dagar.

Till slut vill jag tipsa om några bra böcker som jag hittade på Lidl (av alla ställen). Böckerna ingår i serie ”Kul och klurigt!” och författare är Ruth Gelersen och Ulrich Velte. Experiment i böckerna är anpassade för just barn i förskoleålder. Förutom de tre böckerna på bilden (Att flyga, Färger och Natur) finns det även böcker med experiment kring andra tema (t ex luft och vatten), men på internatbokhandel kunde jag tyvärr hitta dem bara på tyska. Ni kanske har mer tur.

FEM FINA FÅGLAR - FLANO

Jag har redan haft inlägg om Fem fina fåglar, men tänkte att någon av mina läsare kan ha nytta av flanobilderna till ramsan. Här finns det även en bild i svart och vitt på en fågel som barnen kan färglägga.

Sagan om vanten

En till saga som passar särskilt bra för de yngre barnen. Denna saga, precis som många andra folksagor, finns i olika varianter. Versionen med vanten kommer från Ukraina, i Ryssland berättar man om djur som bebodde en lerkruka som ramlade ner från bondens vagn. Det finns även en variant om en liten liten stuga som stod i skogen och som blev ett hem till djuren. Ibland är det flugan som blir husets första invånare, och den får sedan sällskap av en mygga, musen, grodan och de övriga. Men oftast är det musen som upptäcker stugan. Den sistnämnda varianten har jag hemma som matrjosjka.

Sist av alla djuren kommer björnen och förstör huset. Detta tycker jag ett perfekt läge för att diskutera sagan vidare med barnen. Vad händer sedan? Kanske bygger alla djuren ett nytt hus tillsammans? Hur stort måste huset (vanten) vara så att även björnen får plats?

Här hittar ni den traditionella sagan om vanten med flanobilder till.

Matrjosjka

Matrjosjka är en delbar rysk docka som innehåller flera mindre dockor. Matrjosjka kallas även ofta för ”Babusjka”, vilket jag personligen tycker är rätt roligt, eftersom ”babusjka” betyder ”mormor” eller ”farmor” på ryska. Man ofta tror att matrjosjka är en urgammal rysk tradition, fast i själva verket har den existerat för lite mer än hundra år (eller i HELA hundra år – det beror ju på hur man ser på det :)). Hur som helst är matrjosjka en symbol för den ryska folkkonsten och en efterlängtad souvenir. 

För historieintresserade finns det en mycket bra artikel om matrjosjkans uppkomst och utveckling på Modersmål Ryssland. Från början var matrjosjkan tänkt som en leksak. Idag finns matrjosjkor i så många variationer så att det nästan inte går att säga vilken är den mest ryska, den äkta. Under mitt senaste besök till Ryssland träffade jag på en kvinna som själv målar matrjosjkor och av henne fick jag en hel föreläsning om hur man ska måla ”rätt” och hur man känner igen en äkta matrjoska. 

Även om det finns vissa regler och traditioner, är det egentligen bara konstnärens fantasi som sätter gränser: det finns matrjosjkor målade med motiv från ryska sagor och sägner, matrjosjkor med historiska händelser eller intressanta platser, och även matrjosjkor med politiker. I leksaksaffärer och konstnärsbutiker går det även att köpa omålade matrjosjkor, som man kan sedan måla enligt egen smak och förmåga. Men hur som helst är varje matrjosjka unik – den är handvarvad och handmålad, och därför finns det inte två som är lika, även om motivet är samma. 

Men för mig är det just leksaken matrjosjka som har den största värde. Som liten hade jag själv en matrjosjka och älskade att ta isär den och sedan sätta ihop igen - en effektiv finmotorikträning! På ett lekfullt sätt tränar man matematiska begrepp som stor, större, störst och liten, mindre, minst, man får förståelse för storlek, form och ordning, och man lär sig att räkna. Matrjosjkor är helt fantastiska att leka med och det finns något magisk i att se hur en docka blir till flera och tvärtom. 

Förutom en vanlig matrjosjka har jag en med ”Kolobok” och en med ”Sagan om rovan” – fantastiska hjälpmedel att berätta sagor med.

Kolobok: Sagan om brödet

        Kolobok är ett ryskt ord för ett litet runt bröd. Sagan om Kolobok är mycket gammal och finns i många olika varianter runt om i världen. I nordiska länder, till exempel, i Sverige, berättas det om en pannkaka som sprang iväg från Stora Mora och hennes hungriga barn. I engelskspråkiga länder är det en pepparkaka som rymmer hemifrån.

         Eftersom sagans handling är enkel och repetitiv, precis som i sagan om rovan, passar den särskilt bra för de yngre barnen.

         Här kommer sagans text i min översättning.

Sagan om brödet

Det var en gång en gumma och en gubbe. En dag sa gubben till gumman: Kan inte du baka ett bröd?

-               Hur ska jag baka ett bröd om vi inte har något mjöl? undrade gumman.

-               Kolla noga, det kanske finns lite, svarade gubben.

Gumman gick till köket och kollade i alla lådor och påsar och skrapade ihop lite mjöl, av vilket bakade hon ett litet runt bröd som hon la sedan på fönsterbrädan så att brödet skulle kallna lite.

Brödet låg där en stund, med plötsligt började rulla iväg: från fönsterbrädan till bänken, från bänken till dörren, från dörren till trappan, från trappan till gården – iväg från gubben och gumman.

Så rullade Brödet på vägen och efter en liten stund träffade han en hare.

-                 Stanna, brödet, jag vill äta upp dig! ropade Haren.

-                 Ät mig inte, Haren, jag kan sjunga dig en sång istället. Och så hoppade Brödet upp på en stubbe och började sjunga.

-                 Jag sprang iväg från gubben, jag sprang iväg från gumman, och från dig, Haren, springer jag också iväg!

Och mycket väl rullade han iväg från Haren.

          Lite efteråt träffade Brödet en varg.

        -                 Stanna, Brödet, jag vill äta upp dig! ropade Vargen.

        -                 Ät mig inte, Vargen, jag kan sjunga dig en sång istället. Och så hoppade Brödet upp på en stubbe och började sjunga.

        -                 Jag sprang iväg från gubben, jag sprang iväg från gumman, jag sprang iväg från Haren, och från dig, Vargen, springer jag också iväg!

        Och så rullade han iväg från Vargen med.

Om en liten stund träffade Brödet en björn.

-                 Stanna, Brödet, jag vill äta upp dig! ropade Björnen.

-                 Ät mig inte, Björnen, jag kan sjunga dig en sång istället. Och så hoppade Brödet upp på en stubbe och började sjunga.

-                 Jag sprang iväg från gubben, jag sprang iväg från gumman, jag sprang iväg från Haren, jag sprang iväg från Vargen, och från dig, Björnen, springer jag också iväg!

Och så rullade han iväg från Björnen med.

 

        Lite efteråt träffade Brödet en räv.

        -                 Stanna, Brödet, jag vill äta upp dig! ropade Räven.

        -                 Ät mig inte, Räven, jag kan sjunga dig en sång istället. Och så hoppade Brödet upp på en stubbe och började sjunga.

       -                 Jag sprang iväg från gubben, jag sprang iväg från gumman, jag sprang iväg från Haren, jag sprang iväg från Vargen, jag sprang iväg från Björnen, och från dig, Räven, springer jag också iväg!

-                 Vilken fin sång!  - sa Räven. Och vilken fin röst du har! Men jag har blivit gammal och hör lite dåligt, sätt dig på min nos och sjung en gång till så hör jag bättre!

Brödet hoppade upp på Rävens nos och sjöng samma sång en gång till.

-                 Tack ska du ha, Brödet, din vackra sång skulle jag kunna lyssna på om och om igen. Sätt dig på min tunga och sjung en sista gång! sa Räven till Brödet.

Och när Brödet hoppade upp på Rävens tunga åt Räven upp Brödet. 

 

Bilderna kommer från SkyClipArt.Ru (grafisk design för förskolor), precis som den här bilden som kanske är användbar för att göra en flanosaga: